MiLgårdarnas Louise Hedlund har under några veckor i mars rest runt i Tanzania. Under några dagar besökte hon de två familjehemmen Moyo Mmoja i Bagamoyo. Istället för julgåvor valde vi detta år att sponsra skolgången för de äldsta barnen i dessa familjehem samt att stötta alla barnens skolmaterial. Här är Louise berättelse…
”Värmen slår emot mig när jag går ut från flygplatsen. Ändå är klockan bara tidig morgon. Gryningen är snart här och Dar es Salaam vaknar till en ny dag. Jag är åter i vackra Tanzania, kontrasternas land. Vid ett rostigt plåtskjul möts jag av ett leende och glittrande varma ögon. Ett nyfiket barn kikar fram bakom mammas kjol i glada färgers mönster. Dar es Salaam – en stad så huller om buller men i kombination med de godaste frukter, glada barn i fin gemenskap, kvinnor i vackra frisyrer och färgsprakande kläder, målmedvetna och på väg någonstans.
På väg till Bagamoyo känner jag nyfikenhet och glädje. Jag ska åter få besöka Moyo Mmoja och de två familjehemmen. På Moyo Mmojas gästhus ska vi bo några nätter innan vi fortsätter norrut mot Usambarabergen.
Vi möts av Olav Holten som arbetar med faddrar och sponsorer och har huvudansvar för det dagliga arbetet på gästhuset och i de två familjehemmen. Efter en god middag inne i byn sitter vi på takterrassen och småpratar. Över oss sveper en sval bris in från havet och fullmånen bländar i natten. Olavs beskrivning kring arbetet med de två familjehemmen ger inspiration och positiva tankar.
Barnen växer upp i trygghet tillsammans med mödrar och syskon och får gå i en bra skola. Här på Moyo Mmojas gästhus sprids en go och familjär stämning bland gästerna. Då allt överskott från gästhuset går direkt till familjehemmen gläds jag åt att beläggningen är god
Dagen därpå besöker vi familjehemmen. Glada barn i varierande ålder möter oss vid grinden. Alla vill hälsa, ta i hand och berätta vad de heter. Kvinnorna som bor tillsammans med barnen möter oss med en varm omfamning.
Medan de stora barnen spelar fotboll leker de mindre barnen tillsammans i skuggan. De äldsta barnen talar bra engelska och vi får en fin stund tillsammans med lite småprat ute på altanen. För en stund känner jag mig delaktig i denna goa gemenskap och trygghet. För en stund är jag en del i deras lek och sång. Detta är en stund att minnas med varmt och tacksamt hjärta”.
Louise Hedlund
Sida 0 av 0
